går runt och runt i
rubrik skub
"tänk om det..."
Med säkerhet för stora öron i fantasin med säkerhet
om att den sviker dom flesta, förstorar symboler.
Då för nutidssnygg och nutidsdum för alltid så
hörde endast hejdå brevid herrgå och gick.
Hålet slutit sig till bara en punkt.
Som sitter bakom på picknick
och framför bakgrunden du lånade.
Känslan finns i hunden.
Har jag fyllt på, har jag suddat ut eller har jag proppat igen?
Har jag pressat ihop?
Med säkerhet har du stora ögon men ännu större i fantasin.
Behåll den blicken, svik ingen nu heller.
Behåll den vintern så viken blir ljus, behåll den bilden
till tiden blir grus, om, tills punkten gått ur.
Kravmärker med varenda andetag.
Svär åt valutor. Att ens ge det tanke.
Hinner vända mig in i en dröm.
Sen ligger hunden död och då står vi runt honom.
En stund för att han gav något.
En stund till för att han inte sa något.
long story short
svider i hela kroppen
har börjat dansen just nu utan ögon
men redan ser
och vill ge mig fred
glöm det inte i stunder som
noll ler med er
hopp, hopp!
ända tills jag är stum och grå
vis som en älg
verre
en solfläck på golvet bland alla er,
som blivit till från samma givare.
"ducka, öppnas" svammel från en leavare
utan tro på nått än tro på folk
som sett och mätt med hjälp av tools från folk,
som sammet från förfinare eller som dammet från en krigare
men här vill alla äga det stoppa alltet i en bägare
samtidigt har vi hopp som släcks av plasten kring vår mat, tven som din lärare,
plus allt krig såklart där dör hopp om en släkt på planeten jorden...
för kropp och själ
rubrik
vi började andas mer hon var kvart över tre ingen visste då ingen vet nått nu
jag menar vi va bara nio år på grusplanen ingen att ta hand om oss
ingen tog ihand barnen log istället med varje tand efter varje bloss
efter varje rast va vi efter varje flicka alla som brann för oss
för det som fanns var vad vi såg och vad vi kände vart vi var tills allt hände,
insikt och utsikt
har styrt mig själv ett tag, vågat ta men inte fått eller fått ge,
hur kan ja känna mig stoppad av kroppar,
som vet hur jag ska leva så hoppas att jag bottnar,
och bara får känna att jag finns! men här går en tid i takt med bull
hand i hand med allt vi sagt som full
på samma plats nån gjort dig fel med och utan bricka
där vi haft en skatt i form av skratt vi låg ihopvikt med och utan flicka
men nu går solen upp igen så låt oss vecklas ut visa kärnan med ett blad i taget
bäst att inte däcka nu när vi har ett tag om staden
kom igen bå bra utav att klara av det ändra fram till veckans slut
tåls att tänkas på

foto: http://roxtarwennerstrand.blogg.se
tåls att tänkas på
ingenting vill till dig
eller mig varken sånt som det regnar på
mina ben står kvar där dom står där dom stod
där nån dog och där deras barn nångång stått
lurade på bar mark i deras tid betyder mera slit
kalla det kung, kalla det nån som fått
men det händer hela tin
tills någon säger nått, reser sig
tills man fått nog och någon slåss
det bara händer över allt för det är bara länder
ja trivs i mitt hem, men ibland kan jag hata sverige
och ja skriver igen, för det är klart jag tänker
låta det jag tänkt på få gå ut i mina bara händer
tåls att tänkas på
ingenting vill till oss
eller mig varken dom vi vill hämnas på
dom var dum, vill du i natt va likadan
för att vara lika fin som, dag, ändras på
lugna ner mig, sätt mig på bussen till stranden
65 minuter krockrisk och du frågar
har du verkligen blivit till vuxen på landet
till råga på vilket håll du går och vad du tycks om av grannen
rör mig i ryggen, en klapp på axeln tack
blir varm som glada dagar innan det blev alldeles svart
och vi dödade myggen och satt och bara prata
lyssnade och förstod hur allting vart
tåls att tänkas på
ingenting vill som vi
mellan marken, upp till skyn vi vill känna på
så vi knyter ihop, vi knyter med ord
kom vi knyter ett band, kom stryk min hand
att lägga sten för sten och döda kroppar
för att sedan se att inget håller för evigt,
ganska trist, men det kommer gå som förr
vi va här först, och avundsjuka med bråk som följd
men det satt väll djupt i armar och ben
på dom som kastade sten
klev upp med hjärta och blev arga och skrek
ingen av dom, men taggar nog upp dom
som tagar på upptåg och lägger tankar på er
ljuv

Flera mil av öppna landskap,
med ett liv som står för färgen
en tid som inte tickar, får mig sansad.
På riktigt flyter bit för bit till en lägre pulls,
så farför stressa när det klaffat?
stumma toppar står mot himlen
och kroppar fått fångat vinden
som jag andats.
På ett och samma dygn
efter solen gjort min varma rygg
har jag ingen koll
om vad du spår där på med din fingertop
nått i stil med du har hamnat tryggt
men jag vet nog vad det rimmar på,
du får följa med och skölja ömhet
och hjälp mig finna hopp
i ljuva dagar eller om jag måste, följa mönstret.
som igår
Vi plockade liljor, släppte dom i bäcken
tänkte på dom i villor utan viljor
deras happy marriage känns så tillgjort
jag minns det själv, oss, alla tidsnog
lyckorna som bar mig och att mitt hjärta ryms i din smilgrop
fortsätter så ingen som kan stoppa någon av oss
alla stolpar pokar oss vi sågar av dom
dimper ner som molotovs, på vintern med
ingen ser när vi skriver ner ditt uttryck det brinner här
klockwise tar pipan slut, sandviken stuk
pundardjungeln växer stadigt samt jane
men hon lever lagligt
men det spelar ingen roll, en regering utan koll
och vi vill leva utan dom
struntar i mina egna drömmar, drunknar i mina egna tankar
men det gör du också, det gör du med
nu lossar splinten spring iväg
allt går att ändra på men inget finns att finna här
himlasfär ser ner på oss så du kan glömma att få det på ditt svenska sätt
genom fuck the system har du blivit mister ensamrätt
men det är ingenting att hurra för, ingenting att supa för
endast att bli lämnad själv, något att bli knullad för
bländad av en cirkel, tittar ner i marken ser en till där
plockar upp en femma och någon frågar ska den smällas?
men tyvär 19 år måste spara pengar
samtidigt vill nå lås, du kan se dom klara kvällar
som en bra historia
allt från stoppljus till lycktstolpe har en gloria
men du hatar tror ja
för bara vana som kan se, barnen dom kan med
men det kan inte du för du vill ha nånting mer
vissa som stoppar, andra lyser upp
dom skriver om kroppar, andra lyser upp med sina texter
höstdepp slår till, vi slår tillbaka
med flickor, en flaska sprit eller går på med klagan
men det är rap som gäller
strider lungt, glider runt i det här samhället
ingen plats för oss längre
bygger mitt liv på vänner
du bygger ditt på stället
varför måste jag sträckas och tycka som idoler
det är mycket som är dåligt, vitt på svart
klipper i papp, alla människor ligger i lager
helt slut snart, pust pust, nu river vi av det
glasklart
för jag sätter det till takten når dig med ord
när jag samlar fikon och visdom som fågel till bot
men lovar inte någon något förutom något emot
glasklart som sand flyter våra tankar om hur
allt om framgång leder till en
avsmak av allt
men jag vill skriva mer riva ner det ingen ser
och sen få dom få som förstår att skrika det
tro som mig, det blir vad man gör det till
tro mig, man blir vad man gör tills
trösten gått
är du han som, tror på kärlek vid första ögonkast
men ändå röstar blått
har du missat något sånt stått och blängt i det blå
med kärlek på läppen och det som trängts innifrån
ger essens till min text och gör ditt skämt till ett hån
tung skit kommer först alltid gjort
smoke sess till min vers och ta dig sen därifrån
lyft på armarna släpp dina fina vingar fria
så mellan gatsten och glasäpplen skiner vi
helt innerligt,
trackaserad av min egen art min sinnesfrid
svimmar av snart ge mig paus
men finner ingen sån finner ingen sång som inte vill påminna om
minnena som man vill gö om
galet! crazy! träffar allt mitt i prick
lagom lazy missar allt viktigt shit
men lägger hakan uppåt på allt jag hakat upp på
som allt du skapat grupp om men inte startat upplopp
idiot, punkt slut kalla mig dumsnut
så har du aldrig blivit tagen av en
trull

tripp, trapp, rullar ner för den tid eller ljus
det finns någon nu men det är hemligt som vanligt. det är ju bara maj
och inte mina vänners händer som skakar
som asplöv, kallar min tunga det där för idioti och något att leva för säger
vig ditt liv är det mycket begärt trotts att du inte kan styra shit, kanske onormalt
kanske stryker med kan det
sluta snurra men jordklotet gör sådär så varför skulle inte jag. må bättre om du hörde av dig
...990 krockrisk

bryt av udden kapa kabeln jag kommer aldrig sluta för det är så jävla gratis det har bildat en askopp mitt mellan a, q och livet någon har stupat innanför dörren någon hade glömt någon och alla ljuden mot fönstret
kanal två världar en sane och en inte 65 minuter krockrisk sitter safe men beskjuten som i en soffsits där tavlorna målat sig själv ändå tycker ingen att jag är proffsig som tyra banks och fluglesang så skönt att internet sköter allt och att allt blir bra med retur och pant
inför undergång med hopplöshet titta där flyger han genom ingenting det är bara för sig själv
för existens med sin vän intill
hur träffades ni i varandras bullseye antar med sms det är tungt fan har inte stålar till så hur ska ja fråga dig hur står det till och kan ja få bli min med dig eller lägga det på
cigg
igen
korkat att korka många tolvslag ska komma som sånna tolvslag man ångrat somnat in till med många som kollat efter att dom bollat tankar om sommarn det är så ljuden mot fönstret kom till hade du orkat skaffa pass och allt du önskat till ditt, som greenpeace och bingobrickor gjort men snart så grönskar det vilt, så då faller det bort
förför för vad
något vi njuter av
it's beautiful
något vi ljuger för
it's beautiful
något vi super för
it's beautiful
ladda du
så skjuter jag
för att träsmaken jag andas ut ska lägga sig mot en kind
blir vind i vinden sen ingenting fyller min mage förutom förut,
tackar lampan för glimten i ögat och alla koppar för kaffet.
vers

så du tycker annat va synd
för då måste vi bryta nån kommer att byta stil
håller i förhållandet som inte håller vi måste sluta nu
vi vill men inte samma sak längre vi måste sluta nu
en ska till en annan stad vännen men stannar väll ikväll
inget lika klart längre slår hål på minnen ja velat ha med dig
så skaffades olika drömmar man känner hat för det
sydd med olika sömmar
sprättar ut vad vi tror vi kan glömma
helvetet har många färger, speciellt i varförskala
för röd gul grön resten är i vardag, klart
jag klarar mig själv på högsta våningen
utan tröst ifrån en tjej om ni törs så når ni mig
som ett facebook kan jag se, allt vi känt på kort
allt vi tänkt och gjort och dom som vänt sig rygg
men dom skäms nog så förlåt dom
låt dom gå låt dom hålla på


